Historia

En resa till näset kunde förr vara mycket strapatsrik när man skulle ta sig fram över Ljungen som ständigt härjades av flygsand. Därav blev Skanör- Falsterbo nästan alltid besökt via sjövägen.

På medeltiden kom sillen i sådana mängder att båtar inte kunde ta sig fram - åtminstone om man får tro berättelserna. Det pågick också samtidigt en maktkamp mellan kungar och Hansan om inkomsterna från handeln. Striden mellan Danmark och Sverige om Skåne bottnade till stor del i kampen om inkomsterna från sillfisket. Sillen var nämligen den stora exportvaran, en viktig och billig handelsvara eftersom den katolska kyrkan inte tillät människor att äta kött före helgdagar och i fastan.

Detta gjorde att Skanör-Falsterbo levde upp ordentligt under den sk Hansatiden. 40000 människor kom årligen till näset för den traditionella sillmarknaden. I slutet av 1300- talet bodde det i Köpenhamn endast ca 3000 invånare!

När marknaderna upphörde vid början av 1500- talet försvann också Falsterbo-Skanörs välstånd och storhet. På 1700- och 1800- talet var städerna endast små fiskelägen. De två små byarna drabbades av två stora bränder i slutet av 1800- talet och början av 1900- talet. Dessa eldsvådor raderade ut en stor del av de tre eller fyrlängade korsvirkesgårdarna från 1700- och 1800- talet.

Fram till tidigt 1900- tal hölls kontakten mellan näset och yttre världen via diligenstrafik. Järnvägen tog över denna funktion 1904 när den blev färdig. Falsterbo väcktes då ur sin slumrande tillvaro eftersom området fick ett starkt uppsving som sommarort. Orten blommade upp och aristokratin och societeten kom till Falsterbo och solade och badade när Hotell Falsterbohus byggdes 1908.

Sommarmetropolen på näset var upptäckt!